Med barn

Var och hälsade på i ett hem med små barn. Vet inte hur gamla de var men det gick att föra en hyfsad konversation, hur gammal man nu kan vara då. Barn är inte min starka sida. En grej som inte jag tänkt på som slog mig ikväll var att, ok att man skaffar två ungar själv men det finns kompisgäng bland små kids. Det var 6 stycken totalt när alla var samlade. Då är det fullt upp kan man säga. Att föra en normal konversation då är inte lätt. Det ska hällas upp godis, öppnas dörrar, startas filmer, kissas, dammsugas upp krossat porslin, förklaras, svaras på frågor m.m m.m. Jag var tydligen väldigt spännande. Alla hängde runt mig. Jag talade om vad jag hette fem gånger, fick skriva mitt namn på en suddbar tavla (jag skriver tydligen jätte fort, enligt kidsen) lyssnade på en osammanhängande historia om en farbror som hade dött o.s.v.

Barn är spontana, klumpiga, ärliga, nyfikna, jobbiga, och roliga i en enda stor sörja. Allt på samma gång..