Lugn

.
För ett par år sedan var jag och hälsade på Daniel (jobbarkompis) i Hudiksvall, där han då bodde. Det är inte speciellt långt, cirkus 22 mil från Uppsala. Men det kändes som långt upp i norr. Det var lite annat där uppe. En annan attityd.
.
En av Daniels kompisar kom på besök i lägenheten när vi satt och drack några öl och det hejades och frågades hur läget var. Sedan var det tyst.. Lääänge. Jag är ofta den tyste, avvaktande, kan man tycka. Men här låg man i lä. Kompisen satt på sin stol och tittade ut genom fönstret och det var inga konstigheter. Vi fortsatte prata, men han satt på stolen och, ja.. Jag vet inte riktigt vad det tänktes på.
.
Men det var genomgående, kändes det som. Lugnet. Kände det i alla man träffade, och det ett skönt, naturligt lugn.
.
Nu har han flyttat till Uppsala. Hudiksvall är tydligen fantastiskt på sommaren men lite deprimerande på vintern.

På bilden ser vi Hudiksvall från fönstret i dåvarande lägenheten på höstkanten, efter den fantastiska sommaren.