Hej, har du Facebook ?

.

Jaha. Efter en tids tystnad för övervägande. Vad är grejen med Facebook? "Fantastiskt! Man träffar en massa gamla vänner från skoltiden" verkar vara det spontana.

.

"Gud vad roligt att du är här! Välkommen till Facebook. Hur är läget med dig? Det måste vara typ 7 år sedan sist..!? Vi måste träffas någon gång. Snart!" Jo, men visst. Absolut. Efter två meddelanden fram och tillbaka kommer vi, helt naturligt, att ligga i varandras kompishögar, i samlingen. Finns det eventuellt en anledning till att du/vi inte gjort något de senaste 15 åren för att träffas igen? Ja, vi har absolut inget gemensamt. Föruttom då att vi råkade gå i samma klass.

.

Jag skiter fullständigt i att mina gamla klasskompisar is bakar bullar eller vad de nu håller på med. Det skickas öl, kramas och sprids nallar. Man lägger upp bilder från "mitt livs ögonblick", ett fallskärmshopp för tre år sedan. Det skickas inbjudningar om seriösa kampanjer för bröstcancer eller växthuseffekter i en salig blandning från de mest oväntade håll, utan varken mening eller mål.

.

För det är det som är grejen. Lunarstorm för vuxna gör ingen skillnad. Det är på skärmen det syns. Inte i vekligheten.