Fortfarande rädd

När jag var liten och somnade framför tv´n så kunde min mamma säga. "Sover du" Man var alltid snabb med att säga "Nej" Och en gång, när jag var väldigt liten, kom jag med det trovärdiga:
"Jag skulle bara kolla hur det ser ut bakom ögonlocken."
Man var rädd för att somna. Rädd för att ngn av föräldrarna skulle säga:
"Nu är det nog dags för dig att gå och lägga dig, du somnar ju bara"
Man ville ju vara uppe sent, så sent som möjligt. Men hur är det idag? Telefonen ringer när du ligger och sover i soffan:
"Oj, låg du och sov"
"Nej, det gjorde jag inte"
Fortfarande lika rädd. Men vad är det man är rädd för idag?